20.09.2017. "New York Groove"
Vi vaknar tidigt. Klockan är 07.30 när jag kollar på klockan.
Perfekt. "Då kommer vi ut tidigt idag", tänker jag. Vi tar på oss kläder och tar hissen ned till lobbyn, det är dags att käka vår första frukost i New York! Vi tittar oss omkring på gatan och ser en Starbucks-skylt i hörnet borta vid 8th Avenue. Det känns logiskt att starta vårt äventyr i kaffekedjans hemland, som mer eller mindre är lika vanligt att spotta på gatan som en H&M butik i Stockholm. "Kan en turkey sandwich smaka annorlunda här?", tänker jag medan vi vandrar dit.
Jag beställer en "turkey spinach toast and a tall coffee" och sätter mig i fönstret och kikar ut på 8th Avenue. Gula taxibilar i mångfald, det är verkligen lika överdrivet som man sett i filmerna. I horisonten ser jag rök stiga upp från gatan. Över gatan hänger det stora billboardtavlor som proklamerar att gay marriage är trendigt, jag ser reklam för gentlemans-klubbar och givetvis de nyaste Broadway-showerna. "Vilket tempo det är i denna stad, det händer saker", tänker jag!
Efter frukosten är det så dags att hoppa in i turistmundering och kolla sevärdheter. Vi hämtar ut våra New York-pass (som man får gratis inträde till 150attraktioner med).
Allting var nytt. Allting var häftigt. Trafiken. Trafikljusen. Man kunde se en sevärdhet i varje vrå. Plötsligt såg jag Radio City Music Hall och tänkte direkt på en episod ur Friends när vännerna är där på ett nyårsfirande. Vid sådana upptäckter får man en blandad känsla av ångest och entusiasm. Det finns så mycket att upptäcka, nästan FÖR MYCKET att se. Man vill se allt.
Dagen började dock på Rockefeller Center. Hem åt världens rikaste och mest inflytelserika familj: The Rockefellers. Nu för tiden utgörs centret av 19 byggnader, som sträcker sig över tre hela gator och utgör en stor del av den amerikanska nöjesbranschen. NBC Studios har sitt säte här, om ni vill ha en snabb recap på vad de har producerat genom åren räcker det egentligen med Friends och Seinfeld, de två största sitcomsen till dags dato. Idag är SNL och The Tonight Show med Jimmy Fallon de stora kungarna. Mest känt kanske Rockefeller är för sin enorma julgran och skridskobana under vintetid, som blivit stadens kanske viktigaste tradition.
Förutom det finns det så klart mängder av saker att se: Atlas-skulpturen, den grekiska titanen som lyfter jordklotet är lika synonymt med Rockefeller som julgranen. Min plan var egentligen att äta lunch eller middag på Rainbow Room, men då vi tog rulltrapporna upp insåg vi att vi kanske inte var klädda för denna ikoniska restaurang.
Det hela slutade med att vi tog hissen upp till 'Top of the Rock', toppen av Rockefeller Center. Många menar att denna utkiksplats är bättre än Empire State Building, med full utsikt över Central Park. Om inte annat är den kanske mest känd från det berömda fotot: 'Lunch Atop a Skyscraper', där 11 byggarbetare äter lunch på en stålbjälke högt ovanför Manhattan.
Efter att vi kikat på St Patrick Cathedral och Atlas-statyn, drog vi till en sorts 'food mall' och köpte spinach rolls och satte oss vid katedralens trappor och åt vår lunch och provade på den största sevärdheten av alla i New York: people watching.
Jag tänkte snabbt på vad pappa alltid brukar säga: "Att ingen människa är lik någon annan". Efter att jag tagit en snabbtitt på katedralen, fortsatte vi vår turistvandring längs 5th Avenue. Gucci, Victoria Secrets, Armani: pick your favourite. New York have it all.
Någonstans mellan alla jackor och väskor inne på Zara gjorde jag och Ida en deal: om hon kollade runt där inne skulle jag sticka ned till 45th St och spana in NBA storen.
Jag stegade ut på 5th Avenue, sneddade in på 51th St och pluggade i mina hörlurar. Första låten i New York? 'New York Groove' med Ace Frehley.
Vilken känsla! Mina steg blev lättare, gångstilen lössläppt och arrogant. Mitt sinne sylvasst och känslan av att vara i New York hundra gånger starkare. Plötsligt såg jag skylten av Radio City Music Hall igen och kände mig levande!
Jag svängde in på 6th Avenue och plötsligt rumblar 'The Rising' med Bruce fram och jag håller på att tappa fattningen. Här går jag på sjätte avenyn, med NBC studion precis bredvid och skylten 'The Tonight Show' dinglandes ovanför mig och så dyker Bruce fram, samtidigt som gula taxibilar strömmar fram i trafiken!
Klimaxet i min musikaliska erövring av New York kommer så klart med Lou Reed och 'Walk on the Wild Side". Ingen man har personifierat staden lika mycket som Reed, the coolest cat in town. När Lou lite halvledigt och avspänt coolt släpar ur sig; "Hey babe, take a walk on the wild side, alright, huh!", uppfylls en av mina största drömmar: att gå på gatorna i New York och känna mig som "en i mängden" av New Yorkers!
Efter att tonerna till Ryan Adams 'New York, New York' tynat bort och Jay Z:s 'Welcome to New York City', spelats klart var jag således framme vid NBA-butiken och min musikresa var över.
NBA-butiken var så klart en sevärdhet i sig. Den sträckte sig över tre våningar och hade det mesta: en egen Jordan-avdelning, skor i drivor, kepsar i överfall (6 hyllor) och matchtröjor från gamla som nya spelare. Wow! Jag spanade så klart in Larry Bird, Magic Johnson och Dominique Wilkins tröjor. Jag hade bestämt mig sedan innan att jag skulle köpa en tröja och att det skulle bli någon av de tre eller en Rodman(Pistons) / Barkley(Suns), men då jag kollade prislappen försvann den tanken snabbt.
Priset? 2400 kronor... styck.
Jag fick nöja mig med ett Knicks-linne.
Jag ringde Ida och bestämde att vi skulle ses vid Nike-butiken uppe vid 57th St. Denna gång var det Naz "N.Y.State of Mind' som tryggt ledde mig genom New York-myllret. Efter ett snabbt spontanbesök på Barns & Nobles var jag snart framme vid Nike-store. Det som fascinerade mig mest med alla sportbutiker i New York var att alla hade en helt egen Jordan-avdelning på femte våningen. Hur stor kan en spelares varumärke vara?
Då vi endast haft en spinach roll på hela dagen, druckit lite vatten och alltjämt var jet laggade var det med trötta steg vi stegade ner mot Bryant Park. Myllret och stressen på 5th Avenue var inte optimalt för oss. Efter att vi köpt en handplockad sallad i närbutiken intill var det med en lättnad vi satte oss på en bänk i parken... som ju var allt annat än en park. Snarare en liten innegård med järnbänkar och asfalt. Men man slapp ju i alla fall se några bilar, vilket faktiskt sänkte stressnivåerna något oerhört.
Efter vår lunch gick vi till New York Public Library, som låg i anslutning till parken. Denna mäktiga och ikoniska byggnad som snarare är mer känd för filmen Ghostbusters än sina böcker.
Klockan var plötsligt 20 och vi var trötta. Det var dags att gå hem, duscha och sedan gå ut på en bar...... men som ni alla vet är det lätt att lägga sig på sängen och förbli där hela kvällen.
Det hela slutade med en 3 timmar lång power nap, innan vi beställde upp room service: en sallad, pizza och öl. Trots att vi befann oss i land XL-Deluxe var det inga imponerande måltider vi serverades. Pizzan liknade snarare utbudet på en flygplats och nog matchade priset med, men salladen var faktiskt rätt god och det fick duga.
Klockan var 23.30 när vi slutkörda sjönk ned i våra kuddar och somnade.
Perfekt. "Då kommer vi ut tidigt idag", tänker jag. Vi tar på oss kläder och tar hissen ned till lobbyn, det är dags att käka vår första frukost i New York! Vi tittar oss omkring på gatan och ser en Starbucks-skylt i hörnet borta vid 8th Avenue. Det känns logiskt att starta vårt äventyr i kaffekedjans hemland, som mer eller mindre är lika vanligt att spotta på gatan som en H&M butik i Stockholm. "Kan en turkey sandwich smaka annorlunda här?", tänker jag medan vi vandrar dit.
Jag beställer en "turkey spinach toast and a tall coffee" och sätter mig i fönstret och kikar ut på 8th Avenue. Gula taxibilar i mångfald, det är verkligen lika överdrivet som man sett i filmerna. I horisonten ser jag rök stiga upp från gatan. Över gatan hänger det stora billboardtavlor som proklamerar att gay marriage är trendigt, jag ser reklam för gentlemans-klubbar och givetvis de nyaste Broadway-showerna. "Vilket tempo det är i denna stad, det händer saker", tänker jag!
Efter frukosten är det så dags att hoppa in i turistmundering och kolla sevärdheter. Vi hämtar ut våra New York-pass (som man får gratis inträde till 150attraktioner med).
Allting var nytt. Allting var häftigt. Trafiken. Trafikljusen. Man kunde se en sevärdhet i varje vrå. Plötsligt såg jag Radio City Music Hall och tänkte direkt på en episod ur Friends när vännerna är där på ett nyårsfirande. Vid sådana upptäckter får man en blandad känsla av ångest och entusiasm. Det finns så mycket att upptäcka, nästan FÖR MYCKET att se. Man vill se allt.
Dagen började dock på Rockefeller Center. Hem åt världens rikaste och mest inflytelserika familj: The Rockefellers. Nu för tiden utgörs centret av 19 byggnader, som sträcker sig över tre hela gator och utgör en stor del av den amerikanska nöjesbranschen. NBC Studios har sitt säte här, om ni vill ha en snabb recap på vad de har producerat genom åren räcker det egentligen med Friends och Seinfeld, de två största sitcomsen till dags dato. Idag är SNL och The Tonight Show med Jimmy Fallon de stora kungarna. Mest känt kanske Rockefeller är för sin enorma julgran och skridskobana under vintetid, som blivit stadens kanske viktigaste tradition.
Förutom det finns det så klart mängder av saker att se: Atlas-skulpturen, den grekiska titanen som lyfter jordklotet är lika synonymt med Rockefeller som julgranen. Min plan var egentligen att äta lunch eller middag på Rainbow Room, men då vi tog rulltrapporna upp insåg vi att vi kanske inte var klädda för denna ikoniska restaurang.
Det hela slutade med att vi tog hissen upp till 'Top of the Rock', toppen av Rockefeller Center. Många menar att denna utkiksplats är bättre än Empire State Building, med full utsikt över Central Park. Om inte annat är den kanske mest känd från det berömda fotot: 'Lunch Atop a Skyscraper', där 11 byggarbetare äter lunch på en stålbjälke högt ovanför Manhattan.
Efter att vi kikat på St Patrick Cathedral och Atlas-statyn, drog vi till en sorts 'food mall' och köpte spinach rolls och satte oss vid katedralens trappor och åt vår lunch och provade på den största sevärdheten av alla i New York: people watching.
Jag tänkte snabbt på vad pappa alltid brukar säga: "Att ingen människa är lik någon annan". Efter att jag tagit en snabbtitt på katedralen, fortsatte vi vår turistvandring längs 5th Avenue. Gucci, Victoria Secrets, Armani: pick your favourite. New York have it all.
Någonstans mellan alla jackor och väskor inne på Zara gjorde jag och Ida en deal: om hon kollade runt där inne skulle jag sticka ned till 45th St och spana in NBA storen.
Jag stegade ut på 5th Avenue, sneddade in på 51th St och pluggade i mina hörlurar. Första låten i New York? 'New York Groove' med Ace Frehley.
Vilken känsla! Mina steg blev lättare, gångstilen lössläppt och arrogant. Mitt sinne sylvasst och känslan av att vara i New York hundra gånger starkare. Plötsligt såg jag skylten av Radio City Music Hall igen och kände mig levande!
Jag svängde in på 6th Avenue och plötsligt rumblar 'The Rising' med Bruce fram och jag håller på att tappa fattningen. Här går jag på sjätte avenyn, med NBC studion precis bredvid och skylten 'The Tonight Show' dinglandes ovanför mig och så dyker Bruce fram, samtidigt som gula taxibilar strömmar fram i trafiken!
Klimaxet i min musikaliska erövring av New York kommer så klart med Lou Reed och 'Walk on the Wild Side". Ingen man har personifierat staden lika mycket som Reed, the coolest cat in town. När Lou lite halvledigt och avspänt coolt släpar ur sig; "Hey babe, take a walk on the wild side, alright, huh!", uppfylls en av mina största drömmar: att gå på gatorna i New York och känna mig som "en i mängden" av New Yorkers!
Efter att tonerna till Ryan Adams 'New York, New York' tynat bort och Jay Z:s 'Welcome to New York City', spelats klart var jag således framme vid NBA-butiken och min musikresa var över.
NBA-butiken var så klart en sevärdhet i sig. Den sträckte sig över tre våningar och hade det mesta: en egen Jordan-avdelning, skor i drivor, kepsar i överfall (6 hyllor) och matchtröjor från gamla som nya spelare. Wow! Jag spanade så klart in Larry Bird, Magic Johnson och Dominique Wilkins tröjor. Jag hade bestämt mig sedan innan att jag skulle köpa en tröja och att det skulle bli någon av de tre eller en Rodman(Pistons) / Barkley(Suns), men då jag kollade prislappen försvann den tanken snabbt.
Priset? 2400 kronor... styck.
Jag fick nöja mig med ett Knicks-linne.
Jag ringde Ida och bestämde att vi skulle ses vid Nike-butiken uppe vid 57th St. Denna gång var det Naz "N.Y.State of Mind' som tryggt ledde mig genom New York-myllret. Efter ett snabbt spontanbesök på Barns & Nobles var jag snart framme vid Nike-store. Det som fascinerade mig mest med alla sportbutiker i New York var att alla hade en helt egen Jordan-avdelning på femte våningen. Hur stor kan en spelares varumärke vara?
Då vi endast haft en spinach roll på hela dagen, druckit lite vatten och alltjämt var jet laggade var det med trötta steg vi stegade ner mot Bryant Park. Myllret och stressen på 5th Avenue var inte optimalt för oss. Efter att vi köpt en handplockad sallad i närbutiken intill var det med en lättnad vi satte oss på en bänk i parken... som ju var allt annat än en park. Snarare en liten innegård med järnbänkar och asfalt. Men man slapp ju i alla fall se några bilar, vilket faktiskt sänkte stressnivåerna något oerhört.
Efter vår lunch gick vi till New York Public Library, som låg i anslutning till parken. Denna mäktiga och ikoniska byggnad som snarare är mer känd för filmen Ghostbusters än sina böcker.
Klockan var plötsligt 20 och vi var trötta. Det var dags att gå hem, duscha och sedan gå ut på en bar...... men som ni alla vet är det lätt att lägga sig på sängen och förbli där hela kvällen.
Det hela slutade med en 3 timmar lång power nap, innan vi beställde upp room service: en sallad, pizza och öl. Trots att vi befann oss i land XL-Deluxe var det inga imponerande måltider vi serverades. Pizzan liknade snarare utbudet på en flygplats och nog matchade priset med, men salladen var faktiskt rätt god och det fick duga.
Klockan var 23.30 när vi slutkörda sjönk ned i våra kuddar och somnade.
Kommentarer
Skicka en kommentar